Igår var jag på Wikimedia Sveriges årsmöte och fick den stora äran att bli omvald till dess styrelse. (Tack till er som var där.) Jag skulle vilja säga att det det var det mest intressanta årsmötet hittills, inklusive det konstituerande mötet 2007. Åtminstone ur mitt perspektiv.

Wikimedia Sverige är en ung förening, men en som börjat att hitta sina former. Tack vare donationer har föreningen nu en ekonomi som ger oss en trygghet att våga satsa framåt. Vi bygger nätverk och nya allianser för skapande och spridande av fri kunskap i Sverige. Vi har hittat former för det interna arbetet och styrelsen har den erfarenhet som behövs för att kunna ta nya steg. Vi har genomfört åtminstone ett större projekt (Wikipedia Academy), vilket ger styrka inför framtiden.

Kort sagt: Wikimedia Sverige är en förening på väg framåt.

Men det finns också orosmoln. Ett är antalet aktiva medlemmar. Hittills ingen kris, men för att kunna skapa den riktigt livskraftiga förening jag vill se om ett par år behöver vi få in nytt blod – och framförallt kvinnor. Varför inte bli medlem, om inte annat bara för att stödja den goda idén om att verka för fri kunskap åt alla?

Ett annat orosmoln är behovet av donationer för att sköta verksamheten. Vi kommer sannolikt att vara beroende av många små donationer i större grad än riktigt stora framöver. Vi jobbar på enkla vägar att donera, men kommer folk verkligen att skänka? Det är ännu osäkert. Det är däremot helt säkert att vi kommer att behöva stabilare inkomstkällor framöver för att kunna känna oss trygga.

Det sista orosmolnet är svårare att se konturerna på. Det handlar om vilka hoten mot fri kunskap är framöver. Konkurrens från gratis men ofria uppslagsverk? Expansiv upphovsrätt? Motstånd (FUD) mot fria licenser? Det är helt klart vår uppgift att hålla uppsyn över sådana hot.

Angående den debattartikel jag och Lennart hade på SvD Brännpunkt igår, förresten. Jag hade nog väntat mig lite negativ kritik; inte minst på grund av den missvisande rubriken. Så blev det inte. Istället upplevde jag en total koncensus om att vi måste ta tag i frågan hårdare och gick därifrån med ett årsmötesbeslut om att starta upp en arbetsgrupp i frågan. Det enda kritiska jag hittills läst är “Med ögat mot asfalten” som totalt missförstår artikeln men bara citerar de av SvD satta rubriken och ingressen; alltså ingenting som jag och Lennart skrivit.

Mer om årsmötet, inklusive bilder, på Calandrellas blogg.

Tack till Karl Sigfrid (M) som ställde upp som mötesordförande.

Tyvärr har en allt mer expansiv upphovsrätt kommit bort från målet och handlar idag mer om att skydda upphovspersoners rätt att äga och kontrollera sina verk, inte att ge rätt förutsättningar för att gynna mer skapande. Konsekvensen är att upphovsrättens egenskap av att vara en kostnad för skapande har ökat.

“Idag har konstnärliga verk skydd till 70 år efter upphovspersonens död. Ett foto av konstnärlig art som togs 1925 av en fotograf som dog 1977 och som inte har något kommersiellt men historiskt värde kommer alltså inte att bli fritt tillgängligt förrän 2047.

En väldigt liten del av det skyddet ger fotografen möjligheter till försörjning och en väldigt stor del av det innebär ett hinder för andras skapande. Att en bättre balans är möjlig finns det gott om bevis för.”

Hur Brännpunktredaktörerna tolkar texter som ovan som att vi tycker att upphovsrätten i nuvarande är bra för skapande är mig en stor gåta. Det tyder snarast på att de lider av samma oförmåga att förstå kritiken mot en allt för expansiv upphovsrätt som så många andra samhällsdebattörer lider av. Antingen är du för upphovsrätten, i vilken form som helst, eller så är du emot den helt och hållet. Något annat verkar snudd på omöjligt att nå fram med.

Det glädjer mig dock att Maria Ferm lyckades sätta en bättre rubrik.