alt.tech

Svart-Vita huset

Det tog exakt 43 presidenter[1], men igår var det äntligen dags. Vita huset har fått en svart president. En som lovar förändring. Och vad det verkar så är det verklig förändring, inte bara ytlig sådan. Det handlar om utsträckta händer till den muslimska världen, en mer kritisk hållning gentemot Israel och en vandring från krig och segregation till gemenskap.

“… we cannot help but believe that the old hatreds shall someday pass; that the lines of tribe shall soon dissolve; that as the world grows smaller, our common humanity shall reveal itself; and that America must play its role in ushering in a new era of peace.” – President Obamas installationstal

Religiöst.

På ett bra sätt.

Men samtidigt, jag kan inte låta bli att undra om han lovar för mycket. Han talar mycket om verkligheten, på ett nyktert sätt, men nu ska han in i administrationen och möta en verklighet som inte alltid är så nykter. Ofta förvrängd till oigenkännlighet – av just religion.

Men kanske att det finns en öppning. För långt större än den utsträckta handen mot den muslimska världen är kanske det faktum att Obama inte bara vänder sig till nationens kristna, muslimer, judar och hinduer. Han vänder dig också, hör och häpna, till de icke-troende. Det kanske varken låter konstigt eller särskilt radikalt, men nog är det ett ovanligt drag från en amerikansk president. Ett som verkar generera en del diskussion.

Ja, till och med ateister får vara med. Tack Barack.

Som en liten sidonotis vill jag bara nämna det antal gånger Barack Obama nämnde några olika begrepp i det installationstal som handlade om att möte den nya tidens utmaningar:

Klimat / Global uppvärmning – 0
Olja/fossil energi – 0
Miljö – 0
Förnybar – 0
Fattigdom – 0
Globala matkrisen – 0

Obama talar om dessa ämnen, men nämner aldrig orden. Om det första steget till att lösa ett problem är att kalla det vid dess rätta namn så har vi långt att gå.

“For as much as government can do and must do, it is ultimately the faith and determination of the American people upon which this nation relies.”

1. Jag vet, Barack Obama är USA:s 44:e president, men USA:s första president, George Washington, bodde aldrig i vita huset.

One Laptop Per Child (OLPC) är ett projekt för att förse barn runtom världen med nya möjligheter att utforska, experimentera och uttrycka sig själva. Idén var från början att den lilla bärbara datorn skulle kunna säljas i stora upplagor till fattiga länder för under hundra dollar. Kostnaderna har skjutit iväg sedan dess, men datorn är fortfarande extremt billig att bygga. Dessutom bygger den på öppen programvara.

XO is built from free and open-source software. Our commitment to software freedom gives children the opportunity to use their laptops on their own terms. [...] We are using open-document formats for much the same reason: transparency is empowering. The children—and their teachers—will have the freedom to reshape, reinvent, and reapply their software, hardware, and content.

Projektet är en lysande kontrast till företagens vanliga strategier. Istället för en ökad centralisering av ägandet och minskade möjligheter för enskilda att påverka utvecklingen så bemyndigar OLPC sina användare. Istället för att begränsa konkurrens och skapa nya monopol så öppnas utvecklingen upp på ett sätt som också den fattiga världen kan ta del av. Beroenden bryts och nya möjligheter skapas.

Jag läste en artikel av Mike Kavis om hur han börjat självmant, som en sorts gräsrotskampanj, börjat köra GNU/Linux på sin arbetsplats, vilken annars är centrerad kring Microsofts programvaror. Artikeln kändes inte som något nytt i sig, men en av kommentarerna på slashdot var verkligen det.

Y’know, there’s such a proverb: “To piss off the bus driver, I’ll buy a ticket and then walk all the way instead of taking the bus”. That’s what you are doing.

As long as you are the only guy in your company who does things “your way” as opposed to “their way”, as long as you use OSS yourself but adapt it to MS software when used for any collaborative purpose, you are helping nobody and doing nothing but wasting time and being an extra pain in the ass for the sysadmin.

Förvånad upptäckte jag att kritiken framstod för mig som fullständigt rimlig. Här är anledningen till förvåningen:

För mig handlar fri programvara om en maktförskjutning i användarens riktning. En decentralisering. Det är inte ett stort företag som äger programvaran och det är inte deras föreställning om hur, var och varför programvaran kan köras som avgör dess funktion. Det är vanan vid frihet som är skälet till att jag har svårt att hantera begränsningarna i MacOS eller Microsoft Windows. Men jag har tänkt mig att maktförskjutningen ska komma underifrån; av att användarna delar med sig av friheten till varandra och att allt fler börjar efterfråga program som inte begränsar dem. Jag har tänkt mig att jag och andra förändrar världen genom att ta teknologin i våra egna händer och visa hur livet ser ut i en fri värld. Kanske upplevs mitt engagemang bara som en nagel i ögat på systemadministratörer och andra användare.

Så om vi nu ska få till en teknologisk decentralisering, hur ska det då gå till? Var ska den decentraliseringen börja? Uppifrån, nerifrån, eller någon annanstans däremellan? När jag kör Firefox på jobbet fast vår IT-enhet inte egentligen tillåter det, är det då en olydnad som är konstruktiv, eller väcker jag bara ont blod gentemot fri programvara hos IT-folket?

Kanske handlar det om att ta lagom långa steg. Att ta steg när tekniken är mogen och när människorna är det. Att vara droppen som urholkar stenen, istället för regnet som översvämmar hela skiten. Eller också förblir vi en liten skara entusiaster (nåja, kanske inte så liten ändå) i frihetens land.

Skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den skall framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen skall vara saklig och allsidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.

SÃ¥ stÃ¥r det i skolans läroplan. Richard Stallman tycker att elever i skolan bara ska fÃ¥ använda fri programvara. En del tycker det är extremt, men det hÃ¥ller inte jag med om. Att göra elever beroende av proprietär programvara är fel. Däremot sÃ¥ tycker jag Stallman har fel av en annan anledning – allsidighet i utbildningen är att angeläget mÃ¥l.

Jag tycker att skrivningen om allsidighet i utbildningen borde vara mer förpliktigande. Skolorna lär inte eleverna datorkunskap eller ordbehandling; de gör dem beroende av Microsoft Windows och Microsoft Office – ett beroende som eleverna har med sig ut i arbetslivet. Det vore bättre om eleverna fick lära sig vad ett operativsystem är och fÃ¥ prova pÃ¥ att använda Windows, GNU/Linux och MacOS. De borde fÃ¥ lära sig ordbehandling genom att titta pÃ¥ OpenOffice, Microsoft Office, Abiword.

Skolornas IT-utbildningar är den digitala motsvarigheten till att lÃ¥ta McDonalds ta över skolbespisningen, Coca Cola sköta fikaautomaterna och Nike idrottslektionerna. De stora varumärkena vill in i skolan och skapa tidiga relationer till (läs “beroenden hos”) unga människor. PÃ¥ det stora hela har den svenska skolan lyckats hÃ¥lla tillbaka den utvecklingen, utom när det gäller just IT-utbildning.

Sen är det självklart bättre att göra människor beroende av frihet om de nu ska göras beroende av något.

SVT Kunskapskanalen visar nu en serie om Jared Diamonds bok Vete, Vapen och Virus. Lustigt nog är den svenska titeln en Översättning av originaltiteln “Guns, Germs and Steel” vilket borde ha blivit “Vapen, Baciller och Stål”, men översättningen är inte fullt så “Det våras för…” som det kan verka. Vete, Vapen och Virus verkar nämligen vara en alldeles utmärkt sammanfattning av de tre delar som dokumentärserien utgörs av.

Jag har ännu inte läst boken, men efter att ha sett första delen av dokumentären så kan jag redan nu säga att jag kommer att göra det. Den fråga Jared ställer sig är varför den eurasiska civilisationen har lyckats så bra och han vill motbevisa idén om att dess hegemoni springer ur överlägsenhet. En viktig del av resonemanget är tillgången till effektiva grödor och domesticerade djur och att dessa gick att sprida över en stor klimatzon som hade liknande geografiska förutsättningar.

I det moderna samhället finns dessa skilda förutsättningar kvar, framför allt i ekonomiska ojämlikheter (som ofta grundar sig i historiska oförrätter) och i tillgång till teknologi. Och de två hänger naturligtvis samman. Inte för att nya TV-apparater, mediciner eller datorer tvunget är dyrare att producera, utan för att ny teknik ska kosta mer pengar och vara till för oss i de rika länderna. Hur skulle det annars se ut?

Därför verkar det som att fattiga länder måste gå igenom många av de misstag som vi i den rika delen av världen redan kommit ifrån. Men efterhand som mycket av vår ekonomi baseras på digitala aktiviteter så borde rimligen förutsättningarna jämnas ut. På nätet har vi alla lika värde, eller hur är det med det? Grundförutsättningarna är naturligtvis fortfarande ojämna. En människa som måste använda det mesta av sin tid för att se till att familjen har någonstans att bo och förhoppningsvis mat på bordet har aldrig mina goda förutsättningar i livet. Men i en värld där miljarder med fattiga människors kreativitet och skaparkraft plötsligt kan ske på någorlunda samma villkor som den rika världens så borde något kunna hända.

Jag ser fram emot berättelserna om Vapen och Virus med stor entusiasm. Och kanske får jag vara med om att historien får en ny vändning och berättelsen om Vete, Vapen och Virus kan kompletteras med kapitlet om Virtualitet.

Det händer ganska ofta att teknologi motverkar sitt syfte. Jag har fyra exempel som jag tycker är intressanta. Fyll gärna på i kommentarerna.

1. Det papperslösa kontoret
Detta är det uppenbara exemplet. Löftet om att datorerna skulle skapa den papperslösa kontoret är långt ifrån uppfyllt. Istället har samma människor som innan datorernas intåg fyllde våra liv med en massa papper fått möjlighet att göra detsamma i större skala. Därför fick den teknologi som förutspåddes skulle göra oss pappersfria precis den motsatta effekten.

2. Vapen för självförsvar
En person som har vapen hemma är i större risk för dödsskjutning i hemmet. Dessutom är vapenägare mer rädda än vapenfria. Kanhända brister analysen i att orsakssambanden inte är de som jag tänker mig, men det låter för mig helt rimligt att en person som har en pistol liggande i byrålådan också tänker mer på vad som kan hända och riskerar att eskalera en hotfull situation vid en konfrontation. Därmed är vapen som försvarsverktyg totalt värdelösa. De är menade att göra dig säkrare och mindre rädd, men motsatsen sker.

3. Kommunikationsteknologin som blockerade ett möte
För snart ett år sedan planerade min arbetsgivare att hålla en presskonferens i Stockholm, via videokonferens från Bryssel. Vi visste att EU byggt ut ett system där man ska kunna kommunicera med de nationella parlamenten och att Sveriges riksdag byggt ut ett dyrt och avancerat videokonferensrum för syftet. Ett utmärkt tillfälle att spara tid och utsläpp från resorna, samtidigt som vi får prova vad vi kan göra med ny teknologi. I alla fall var det vad vi tänkte. Problemet vara bara att det inte gick att använda videokonferenslokalen. Det visade sig senare att det berodde på att den användes som lagerrum för riksdagens datorer, teknologi som är menad underlätta kommunikation.

4. DRM, Digital Restrictions Management
Kryptologi är en teknologi som är till för att Alice ska kunna prata med Bob, utan att Eva kan ta del av informationen. DRM, däremot, är en teknologi som är till för att Alice ska kunna prata med Bob, utan att Bob ska kunna ta del av informationen. Skivbolagen använde teknologin med syfte att hindra oss musikkonsumenter att dela med oss av musiken till våra icke-betalande vänner. Tyvärr fick det effekten att betalande kunder fick en produkt som de inte kunde använda fritt, medan de som laddade ner samma musik på ett fildelningsnät fick all frihet. Skivbolagen ville att konsumenterna skulle betala för att lyssna på musik, men skapade ett incitament mot att betala.

Poängen är att det inte räcker att bygga ett verktyg. Bara för att du har en hammare blir det inget hus byggt. Det kan vara en viktig förutsättning, men utan byggplaner, byggmaterial, snickare och så vidare händer ingenting. På samma sätt är (vapen != säkerhet), (videokonferenslokal != videokonferenser), (datorskärmar != färre papper) och (DRM != färre piratkopior).

Om de grundläggande förutsättningarna är fel sÃ¥ blir inte resultatet det tänkta – oavsett hur mycket en har tänkt det. Att förändra världen är lätt, men att förändra den rätt kräver förstÃ¥else för hur den fungerar.

Avstånd var en gång i tiden nästan bara en rent geografisk fråga, modifierat av skogar, sjöar och hav. I en tid då vattnet mellan Skåne och Danmark var ett mindre hinder än skogen var det fullständigt logiskt att Skåne var en del av Danmark snarare än Sverige. Men efterhand som skogen upphörde att vara en barriär så blev avståndet mellan Sverige och Skåne mindre än det mellan Skåne och Danmark. Tyvärr ledde avståndsförskjutningen till en väldig friktion och till många människors död.

Varför skog plötsligt blev en mindre barriär än vatten kan bero på flera saker, till exempel att rånrisken minskade, men det är troligt att en del av skiftningen berodde på teknisk utveckling; att det blev enklare att bygga bra vägar.

Annan teknisk utveckling som minskat avstånd är ångloket, radioapparaten, telefonen och Internet. Alltid med mer eller mindre friktion. Tågen, bara för att ta ett exempel, var till exempel ett hårt slag mot båttransporter längs de större vattendragen och hela näringen kring det. De skapade många nya jobb, men också massarbetslöshet och social utslagning i tidigare blomstrande områden. Sett ur det perspektivet är det inte förvånande att Internet skapar liknande problem.

I förra veckan blev jag uppringd av en person som höll på att skriva om de olika partiernas syn på fildelning. (Det blir säkert läge att återkomma om det.) Det är lätt att glida in på frågeställningen vad politikerna ska göra åt medieindustrins stora problem (nåja) med piraterna och därmed missa den större bilden. Förutsättningarna har förändrats och det är inte politikernas uppgift hålla tillbaka utvecklingen. Det finns inget allmänintresse i det.

Det som händer är att avstånden krymper. Det som drabbar skivbranschen har att göra med att avstånden mellan kulturskapare och kulturkonsumenter krympt. Ingen kan på allvar mena att det är dåligt för samhället.

Om en del politiker istället ville engagera sig i att ta tag i de avstÃ¥nd som växer istället. Växande ekonomiska klyftor, murar i Palestina och avstÃ¥ndet mellan beslutsfattarna och folket – bara för att nämna nÃ¥gra.

I en nyhetsartikel på c|net ställs frågan om kryptografi kan förhindra pirat-bläck. Förbluffad av den nya användningen av piratbegreppet (ja, jag trodde i min naivitet att tillverkning och försäljning av bläckpatroner till olika skrivarmodeller bara var vanlig sund konkurrens) så var jag tvungen att kolla upp definitionen av pirat på wikipedia.

Pirat kallas den som rånar eller stjäl på havet utan att ha tillstånd till detta från en erkänd, självständig stat (jfr kapare). Pirater attackerar vanligen andra fartyg, men kan även angripa strandnära mål på land. Till skillnad från äldre tiders pirater som var beväpnade med svärd och färdades med segelfartyg så använder nutida pirater motorbåtar.

Förbluffande. Förutom att råna och stjäla inte längre verkar ingå i definitionen så är det inte längre nationalstatens tillstånd en behöver, utan företagets. Nu finns det visserligen en nyare betydelse som återfinns två stycken ner på wikipedia.

Idag har ordet pirat även en ny betydelse, en person som gör olagliga kopior pÃ¥ kopieringsskyddat material. Exempelvis laddar ner tex. film, musik och annat som inte är “public domain” frÃ¥n Internet. Exempel pÃ¥ organisationer är: piratbyrÃ¥n, piratpartiet och piratebay, motsÃ¥ndare till dessa är antipiratbyrÃ¥n (APB) och de flesta film/musik bolag.

Men även med den nya betydelsen av pirat så är det svårt att se tillverkning och försäljning av bläckpatroner som något annat än vanlig fri konkurrens. Men så är det inte i den nya världen, där storföretagen bestämmer reglerna. De verkar inte bara ha hela tolkningsföreträdet på lagarna, de är dessutom mer eller mindre beställare av nya lagar när det passar dem. För du och jag kan inte lägga ut några miljoner kronor på att lobba igenom en ny upphovsrättslagstiftning.

Den upphovsrättslagstiftning som vi ska leva efter idag har inte ens föregåtts av en offentlig debatt. När debatten kom stod vi istället inför fullbordat faktum redan. Lagarna var klubbade och klara på en internationell nivå och de nationella parlamenten hade ingen rörelseutrymme. Ska jag kategorisera detta inlägg under demokrati tro?

…eller stal du dem?

Det har blivit allt vanligare att program- och hårdvarutillverkare lägger inte medvetna begränsningar i sina produkter. På iPod:en kan du inte kopiera den musik du lagt in via iTunes. I Adobe Reader är du inte betrodd att skriva ut dokumenten. Musiken och filmerna du köper i webbutiken eller skivaffären går inte att använda i vissa apparater och inte att kopiera. Windows Vista kan vägra att fungera med viss hårdvara trots befintliga drivrutiner om Microsoft bestämmer sig för det.

Köper du begränsningarna? Eller du kanske bara laddar ner programmen via Pirate Bay och använder dem utan att betala? Skulle du betala för en bil där tillverkaren kontrollerar vilka passagerare du får ta med, eller en kamera som inte tillät dig att skicka bilderna din dina vänner? Jag tror inte det. Du skulle förmodligen tycka att det är en väldigt dålig produkt.

Varför är det då så att människor är beredda att betala för programvara och tekniska produkter som är defekta genom design?

Det finns fria alternativ som Ã¥tminstone inte medvetet begränsar dina val. Köp en iRiver, som tillÃ¥ter dig att göra kopior av din musik, istället för en iPod. Installera Ubuntu istället för att uppgradera till Windows Vista. Det är din frihet eller storföretagens makt – bara att välja. Vad är du rädd för?