alt.tech

När regeringspartiet i Afghanistan nyligen använde statliga resurser (fordon med mera) som en del av valkampanjen så rapporterades det i svenska medier som en av flera saker som tydde på ett stort demokratiskt underskott. Det är bara att hålla med, bara för att ett parti (eller allians för den delen) sitter vid makten betyder det inte att de kan använda gemensamma resurser för att stärka sin egen maktposition.

Det skulle i alla fall inte hända i Sverige, visst har även vi demokratiskt brister, men som i Afghanistan är det inte.

Trodde jag.

Sten Nordin svarar på frågor om sin politik

Men så surfar jag idag in på Stockholm.se för att kolla information om skolor till sonen, likt så många andra föräldrar just nu – bara för att upptäcka att hemsidans förstasida gjorts om till en propagandakanal för Stockholms borgerliga majoritet.

Istället för neutral information om kommunens tjänster möts jag av skolborgarrådet Lotta Edholm (FP), finansborgarrådet Sten Nordin (M) och äldreborgarråd Ewa Samuelsson (KD) som svarar på frågor från medborgarna.

Medborgardialog i all ära, det är jättebra i sig, men det är lite väl bekvämt för majoriteten i Stockholms stad att kunna använda kommunens hemsida på detta sätt – utan minsta chans för oppositionen att komma till tals.

Vi närmas oss 2010 års val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige. Det är makabert att majoriteten i landets största stad missbrukar allmänna medel för sin egen propaganda på detta sätt, och gör om kommunens hemsida till sin egen propagandakanal.

Sten Nordin har uppenbarligen demokratiambitioner på Afghanistan-nivå. Jag kan förstå att det händer i ett skakigt land som Afghanistan, men jag ser ingen ursäkt för varför det skulle hända i Sverige.

Efter att ha lyssnat på dagens partiledardebatt i riksdagen kan jag inte låta bli att uppröras över hur infantilt det politiska språket ibland blir. Framförallt de borgerliga partierna håller på med en framing på lågstadienivå. Viktor Tullgren skriver om partiledardebatten och Reinfeldts nya favoritord, men det finns fler exempel.

Den enkla regeln som alliansen verkar jobba efter är att använda det svenska språkets möjlighet att lägga ihop två ord för att lägga till något av negativ betydelse till sådant som motståndarna gör och positiv betydelse framför egna företeelser.

Vänsterkartellen. Fantastiskt ord. Förutom det uppenbara i att kartell antyder att det är något skumt, så definierar de också motståndarna som vänster, fastän de rödgröna själva ser sig som ett mitten-vänster-alternativ. Användes så sent som idag av Maud Olofsson.

Vänsterexperimentet. Samma grupp som Vänsterkartellen, men med en lite mer sofistikerad antydning. Experiment – något oprövat och lite farligt. Deras egen politik är däremot strikt vetenskapligt beprövad och alla dess bieffekter är dokumenterade. Det kan vara skönt att veta när de tvingas ändra regler för sjukförsäkringen som de själva genomfört, de visste exakt vad de gjorde, bieffekterna var väl dokumenterade. Det var inget experiment, det var ett medvetet genomfört

Superbudget. Ja, det är sant, Reinfeldt har använt detta ord för att presentera regeringens budget. I TV och allt. Jag tycker personligen inte det ger en aura av seriositet, men det kanske jag är ensam om?

Skattechock. Används för att beskriva skattehöjningar, oavsett nivå. Skattesänkningar verkar dock aldrig kunna skapa någon chock, oavsett hur mycket de urholkar de gemensamma tillgångarna.

Fusköverenskommelse. Tja, om de nu har kommit överens får vi väl göra det till något dåligt, tänkte Reinfeldt, och slängde till med detta nyord.

Jobbpolitik. Betyder skattesänkingar, inte tvunget riktade till att faktiskt skapa jobb, men väl att öka otryggheten.

Jag kan verkligen förstå att folk tycker att politikerna håller på med pajkastning i sandlådenivå. Min förhoppning är bara att folk kan skilja på detta och den verkliga politiken, för den är både intressant och viktig att diskutera. Ser en förbi alla infantila nyord var det en riktigt spännande debatt.