alt.tech

Det har varit ganska mycket debatt om människors integritet de senaste åren. Åtminstone där jag har varit. Sverige har fått en självutnämnd integritetsombudsman som gång på gång lyfter fram nya hot mot vår integritet. Storebror ser dig. Nu vill jag inte dissa Per Ström, men kanske är det inte Storebror som är det största hotet mot ditt privatliv, utan dina vänner, eller rent av du själv.

Dagboksbloggandet, där en beskriver vad som händer i privatlivet, lämnar ut en massa detaljer som vem som helst kan läsa. Med communities som Facebook kopplas nätverken samman och man kan hitta bilder som alla möjliga har tagit, och som ger dig möjlighet att kartlägga människor ganska ingående. Och det handlar inte bara om sociala konsekvenser. Polisen varnar bloggare för att skriva om sin semester.

Normalisering

Från att internetdagböcker har varit något som ett fåtal har sysslat med så har vi kommit till ett läge där alla känner någon som gör det. För några år sedan ansågs det som ett kul experiment om än något extremt, men numera känner många till och med att det förväntas av dem. Den normaliseringen har gett en bild av att det är något som alla håller på med (trots att det fortfarande är så att dagboksbloggarna är i minoritet. Det har rent av blivit så normaliserat att folk nu bloggar även om vad deras vänner och familj hittar på, vilket inte bara integritetskränkande, utan rent av ett brott mot Pul i många fall.

Jag gissar att bloggarna tycker det är helt normalt att lägga ut privatlivet pÃ¥ nätet, men det är inte säkert att deras vänner upplever det likadant. Kanske tänker de att “jag har inget att dölja”, och varför skulle andra ha det? Men det handlar inte om ifall nÃ¥gon har nÃ¥got att dölja. Det handlar om rätten till sitt eget privatliv.

Krocken

Det intressanta är att utvecklingen i det moderna Sverige snarast varit att en skiljer på sina olika liv. Privatlivet för sig och arbetslivet för sig. Jag ska inte bedöma om det är positiv eller negativ utveckling, men jag tycker att den bilden är ganska tydlig.

Hur går då detta ihop med normaliseringen av att hänga ut privatlivet på nätet?

Inte alls, tillåter jag mig svara.

Nu kanske du förväntar dig en slutkläm, en fingervisning om vart detta ska leda? Icke då. Jag nöjer mig med att konstatera att samhället sällan har en entydig riktning. Det har flera, och det verkar inte finnas några hinder för att några av alla dessa utvecklingar totalt motsäger varandra.