alt.tech

Skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den skall framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen skall vara saklig och allsidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.

SÃ¥ stÃ¥r det i skolans läroplan. Richard Stallman tycker att elever i skolan bara ska fÃ¥ använda fri programvara. En del tycker det är extremt, men det hÃ¥ller inte jag med om. Att göra elever beroende av proprietär programvara är fel. Däremot sÃ¥ tycker jag Stallman har fel av en annan anledning – allsidighet i utbildningen är att angeläget mÃ¥l.

Jag tycker att skrivningen om allsidighet i utbildningen borde vara mer förpliktigande. Skolorna lär inte eleverna datorkunskap eller ordbehandling; de gör dem beroende av Microsoft Windows och Microsoft Office – ett beroende som eleverna har med sig ut i arbetslivet. Det vore bättre om eleverna fick lära sig vad ett operativsystem är och fÃ¥ prova pÃ¥ att använda Windows, GNU/Linux och MacOS. De borde fÃ¥ lära sig ordbehandling genom att titta pÃ¥ OpenOffice, Microsoft Office, Abiword.

Skolornas IT-utbildningar är den digitala motsvarigheten till att lÃ¥ta McDonalds ta över skolbespisningen, Coca Cola sköta fikaautomaterna och Nike idrottslektionerna. De stora varumärkena vill in i skolan och skapa tidiga relationer till (läs “beroenden hos”) unga människor. PÃ¥ det stora hela har den svenska skolan lyckats hÃ¥lla tillbaka den utvecklingen, utom när det gäller just IT-utbildning.

Sen är det självklart bättre att göra människor beroende av frihet om de nu ska göras beroende av något.

SVT Kunskapskanalen visar nu en serie om Jared Diamonds bok Vete, Vapen och Virus. Lustigt nog är den svenska titeln en Översättning av originaltiteln “Guns, Germs and Steel” vilket borde ha blivit “Vapen, Baciller och Stål”, men översättningen är inte fullt så “Det våras för…” som det kan verka. Vete, Vapen och Virus verkar nämligen vara en alldeles utmärkt sammanfattning av de tre delar som dokumentärserien utgörs av.

Jag har ännu inte läst boken, men efter att ha sett första delen av dokumentären så kan jag redan nu säga att jag kommer att göra det. Den fråga Jared ställer sig är varför den eurasiska civilisationen har lyckats så bra och han vill motbevisa idén om att dess hegemoni springer ur överlägsenhet. En viktig del av resonemanget är tillgången till effektiva grödor och domesticerade djur och att dessa gick att sprida över en stor klimatzon som hade liknande geografiska förutsättningar.

I det moderna samhället finns dessa skilda förutsättningar kvar, framför allt i ekonomiska ojämlikheter (som ofta grundar sig i historiska oförrätter) och i tillgång till teknologi. Och de två hänger naturligtvis samman. Inte för att nya TV-apparater, mediciner eller datorer tvunget är dyrare att producera, utan för att ny teknik ska kosta mer pengar och vara till för oss i de rika länderna. Hur skulle det annars se ut?

Därför verkar det som att fattiga länder måste gå igenom många av de misstag som vi i den rika delen av världen redan kommit ifrån. Men efterhand som mycket av vår ekonomi baseras på digitala aktiviteter så borde rimligen förutsättningarna jämnas ut. På nätet har vi alla lika värde, eller hur är det med det? Grundförutsättningarna är naturligtvis fortfarande ojämna. En människa som måste använda det mesta av sin tid för att se till att familjen har någonstans att bo och förhoppningsvis mat på bordet har aldrig mina goda förutsättningar i livet. Men i en värld där miljarder med fattiga människors kreativitet och skaparkraft plötsligt kan ske på någorlunda samma villkor som den rika världens så borde något kunna hända.

Jag ser fram emot berättelserna om Vapen och Virus med stor entusiasm. Och kanske får jag vara med om att historien får en ny vändning och berättelsen om Vete, Vapen och Virus kan kompletteras med kapitlet om Virtualitet.

Det händer ganska ofta att teknologi motverkar sitt syfte. Jag har fyra exempel som jag tycker är intressanta. Fyll gärna på i kommentarerna.

1. Det papperslösa kontoret
Detta är det uppenbara exemplet. Löftet om att datorerna skulle skapa den papperslösa kontoret är långt ifrån uppfyllt. Istället har samma människor som innan datorernas intåg fyllde våra liv med en massa papper fått möjlighet att göra detsamma i större skala. Därför fick den teknologi som förutspåddes skulle göra oss pappersfria precis den motsatta effekten.

2. Vapen för självförsvar
En person som har vapen hemma är i större risk för dödsskjutning i hemmet. Dessutom är vapenägare mer rädda än vapenfria. Kanhända brister analysen i att orsakssambanden inte är de som jag tänker mig, men det låter för mig helt rimligt att en person som har en pistol liggande i byrålådan också tänker mer på vad som kan hända och riskerar att eskalera en hotfull situation vid en konfrontation. Därmed är vapen som försvarsverktyg totalt värdelösa. De är menade att göra dig säkrare och mindre rädd, men motsatsen sker.

3. Kommunikationsteknologin som blockerade ett möte
För snart ett år sedan planerade min arbetsgivare att hålla en presskonferens i Stockholm, via videokonferens från Bryssel. Vi visste att EU byggt ut ett system där man ska kunna kommunicera med de nationella parlamenten och att Sveriges riksdag byggt ut ett dyrt och avancerat videokonferensrum för syftet. Ett utmärkt tillfälle att spara tid och utsläpp från resorna, samtidigt som vi får prova vad vi kan göra med ny teknologi. I alla fall var det vad vi tänkte. Problemet vara bara att det inte gick att använda videokonferenslokalen. Det visade sig senare att det berodde på att den användes som lagerrum för riksdagens datorer, teknologi som är menad underlätta kommunikation.

4. DRM, Digital Restrictions Management
Kryptologi är en teknologi som är till för att Alice ska kunna prata med Bob, utan att Eva kan ta del av informationen. DRM, däremot, är en teknologi som är till för att Alice ska kunna prata med Bob, utan att Bob ska kunna ta del av informationen. Skivbolagen använde teknologin med syfte att hindra oss musikkonsumenter att dela med oss av musiken till våra icke-betalande vänner. Tyvärr fick det effekten att betalande kunder fick en produkt som de inte kunde använda fritt, medan de som laddade ner samma musik på ett fildelningsnät fick all frihet. Skivbolagen ville att konsumenterna skulle betala för att lyssna på musik, men skapade ett incitament mot att betala.

Poängen är att det inte räcker att bygga ett verktyg. Bara för att du har en hammare blir det inget hus byggt. Det kan vara en viktig förutsättning, men utan byggplaner, byggmaterial, snickare och så vidare händer ingenting. På samma sätt är (vapen != säkerhet), (videokonferenslokal != videokonferenser), (datorskärmar != färre papper) och (DRM != färre piratkopior).

Om de grundläggande förutsättningarna är fel sÃ¥ blir inte resultatet det tänkta – oavsett hur mycket en har tänkt det. Att förändra världen är lätt, men att förändra den rätt kräver förstÃ¥else för hur den fungerar.

Avstånd var en gång i tiden nästan bara en rent geografisk fråga, modifierat av skogar, sjöar och hav. I en tid då vattnet mellan Skåne och Danmark var ett mindre hinder än skogen var det fullständigt logiskt att Skåne var en del av Danmark snarare än Sverige. Men efterhand som skogen upphörde att vara en barriär så blev avståndet mellan Sverige och Skåne mindre än det mellan Skåne och Danmark. Tyvärr ledde avståndsförskjutningen till en väldig friktion och till många människors död.

Varför skog plötsligt blev en mindre barriär än vatten kan bero på flera saker, till exempel att rånrisken minskade, men det är troligt att en del av skiftningen berodde på teknisk utveckling; att det blev enklare att bygga bra vägar.

Annan teknisk utveckling som minskat avstånd är ångloket, radioapparaten, telefonen och Internet. Alltid med mer eller mindre friktion. Tågen, bara för att ta ett exempel, var till exempel ett hårt slag mot båttransporter längs de större vattendragen och hela näringen kring det. De skapade många nya jobb, men också massarbetslöshet och social utslagning i tidigare blomstrande områden. Sett ur det perspektivet är det inte förvånande att Internet skapar liknande problem.

I förra veckan blev jag uppringd av en person som höll på att skriva om de olika partiernas syn på fildelning. (Det blir säkert läge att återkomma om det.) Det är lätt att glida in på frågeställningen vad politikerna ska göra åt medieindustrins stora problem (nåja) med piraterna och därmed missa den större bilden. Förutsättningarna har förändrats och det är inte politikernas uppgift hålla tillbaka utvecklingen. Det finns inget allmänintresse i det.

Det som händer är att avstånden krymper. Det som drabbar skivbranschen har att göra med att avstånden mellan kulturskapare och kulturkonsumenter krympt. Ingen kan på allvar mena att det är dåligt för samhället.

Om en del politiker istället ville engagera sig i att ta tag i de avstÃ¥nd som växer istället. Växande ekonomiska klyftor, murar i Palestina och avstÃ¥ndet mellan beslutsfattarna och folket – bara för att nämna nÃ¥gra.

På flyget hem från Bryssel igår läste jag boken Freakonomics. En mycket intressant bok som dock är något svår att beskriva eftersom den i stort sett saknar tema. Å andra sidan menar författarna att tematisering av böcker inte sker för att läsarna vill ha det, utan för att författarna tror att det förväntas av dem. Bäst förklaras den med författarnas egna ord.

Morality, it could be argued, represents the way that people would like the world to work – whereas economics represents how it actually does work.

Oavsett om du håller med så kan jag rekommendera boken, men det är inte därför jag skriver detta blogginlägg. Nej, anledningen är en artikel som skickas med som en del av bonusmaterialet i boken och som handlar om att registrera hundars DNA för att kunna bötfälla hundägare som inte plockar upp efter hunden.

Bryssel är en stad med mÃ¥nga sidor och som frekvent besökare i staden har jag upptäckt att den mängd hundbajs som ligger pÃ¥ gator och i parker är en av de mer framträdande. Om ni Ã¥ker till bryssel – se upp med var ni trampar. Men varför? En bra förklaring stÃ¥r Mathias Klang för i sin artikel “Att äga demokratin“, där han reder ut vad som behövs för att skapa ett önskvärt beteende. (Hos människor i detta fall, hundarnas beteende känns mindre viktigt att reflektera kring.)

“[...] Det krävs även att det finns ekonomiska incitament i form av bötesstraff samt att utrustningen inte kostar för mycket. Vidare krävs en stark förändring av sociala normer för att människor ska plocka upp det som allmänt uppfattas som smutsigt. Grupptryck bland bÃ¥de hundägare och icke hundägare skapar nya normer. Till sist krävs en infrastruktur som stödjer det “önskvärda” beteendet. Det finns gränser hur länge människor är beredda att gÃ¥ med en fylld pÃ¥se innan de träffar pÃ¥ en för ändamÃ¥let ämnad behÃ¥llare. Genom att arbeta med alla fyra parametrar (lag, ekonomi, normer, infrastruktur) internaliseras värderingarna och ett önskvärd beteende skapas.”

Att DNA-registrera alla belgiska hundar och bötfälla slarviga ägare med syfte att få bort hundbajset från gatorna skulle alltså kunna vara en del i att tackla problemet. Nu är jag övertygad om att det finns bättre sätt, men det är en intressant tanke, inte minst om vi också funderar på de integritetsproblem som kan finnas. Nu tänker jag inte främst på hundens integritet; hur integritet upplevs av en hund har jag ingen aning om, men att människor värderar djurs integritet lågt råder det inga tvivel om.

Det jag tänker på är hundägarnas integritet. Kanske måste slarviga hundägare i framtiden räkna med att deras hundrastningar kartläggs av myndigheterna. Vad skulle månne Per Ström säga om det? Fast i Sverige behöver vi nog inte oroa oss. Polisfacket går knappast med på att polisen ska gå runt i parkerna och samla bevis i form av hundbajs.

En satsning på att avminera Bryssels promenadstråk skulle hur som helst tveklöst vara en värdefull insats.

I en nyhetsartikel på c|net ställs frågan om kryptografi kan förhindra pirat-bläck. Förbluffad av den nya användningen av piratbegreppet (ja, jag trodde i min naivitet att tillverkning och försäljning av bläckpatroner till olika skrivarmodeller bara var vanlig sund konkurrens) så var jag tvungen att kolla upp definitionen av pirat på wikipedia.

Pirat kallas den som rånar eller stjäl på havet utan att ha tillstånd till detta från en erkänd, självständig stat (jfr kapare). Pirater attackerar vanligen andra fartyg, men kan även angripa strandnära mål på land. Till skillnad från äldre tiders pirater som var beväpnade med svärd och färdades med segelfartyg så använder nutida pirater motorbåtar.

Förbluffande. Förutom att råna och stjäla inte längre verkar ingå i definitionen så är det inte längre nationalstatens tillstånd en behöver, utan företagets. Nu finns det visserligen en nyare betydelse som återfinns två stycken ner på wikipedia.

Idag har ordet pirat även en ny betydelse, en person som gör olagliga kopior pÃ¥ kopieringsskyddat material. Exempelvis laddar ner tex. film, musik och annat som inte är “public domain” frÃ¥n Internet. Exempel pÃ¥ organisationer är: piratbyrÃ¥n, piratpartiet och piratebay, motsÃ¥ndare till dessa är antipiratbyrÃ¥n (APB) och de flesta film/musik bolag.

Men även med den nya betydelsen av pirat så är det svårt att se tillverkning och försäljning av bläckpatroner som något annat än vanlig fri konkurrens. Men så är det inte i den nya världen, där storföretagen bestämmer reglerna. De verkar inte bara ha hela tolkningsföreträdet på lagarna, de är dessutom mer eller mindre beställare av nya lagar när det passar dem. För du och jag kan inte lägga ut några miljoner kronor på att lobba igenom en ny upphovsrättslagstiftning.

Den upphovsrättslagstiftning som vi ska leva efter idag har inte ens föregåtts av en offentlig debatt. När debatten kom stod vi istället inför fullbordat faktum redan. Lagarna var klubbade och klara på en internationell nivå och de nationella parlamenten hade ingen rörelseutrymme. Ska jag kategorisera detta inlägg under demokrati tro?

…eller stal du dem?

Det har blivit allt vanligare att program- och hårdvarutillverkare lägger inte medvetna begränsningar i sina produkter. På iPod:en kan du inte kopiera den musik du lagt in via iTunes. I Adobe Reader är du inte betrodd att skriva ut dokumenten. Musiken och filmerna du köper i webbutiken eller skivaffären går inte att använda i vissa apparater och inte att kopiera. Windows Vista kan vägra att fungera med viss hårdvara trots befintliga drivrutiner om Microsoft bestämmer sig för det.

Köper du begränsningarna? Eller du kanske bara laddar ner programmen via Pirate Bay och använder dem utan att betala? Skulle du betala för en bil där tillverkaren kontrollerar vilka passagerare du får ta med, eller en kamera som inte tillät dig att skicka bilderna din dina vänner? Jag tror inte det. Du skulle förmodligen tycka att det är en väldigt dålig produkt.

Varför är det då så att människor är beredda att betala för programvara och tekniska produkter som är defekta genom design?

Det finns fria alternativ som Ã¥tminstone inte medvetet begränsar dina val. Köp en iRiver, som tillÃ¥ter dig att göra kopior av din musik, istället för en iPod. Installera Ubuntu istället för att uppgradera till Windows Vista. Det är din frihet eller storföretagens makt – bara att välja. Vad är du rädd för?