alt.tech

SvD skriver idag att våra riksdagspolitiker är dåliga på att svara på frågor på Twitter. Det är en intressant artikel men den bygger, tycker jag, på ett felaktigt antagande.

SvD skriver att Twitter handlar om “dialog, alltså det som brukar beskrivas som själva grundtanken med sociala medier”. Det är säkert så det brukar beskrivas, men jag håller inte med. Det är jobbet som riksdagsledamot som handlar om dialog, sociala medier handlar om öppenhet – i samma dialog som funnits där hela tiden.

Det är nu möjligt att se en hel del av den kommunikation som ledamöter av Sveriges riksdag håller på med, och det är märkligt att de twittrande politikerna ska få kritik för det. Faktum är att även jag som jobbar på Miljöpartiets riksdagskansli lär mig mer om våra politikers aktiviteter via Twitter och Facebook än via direkta kontakter, och samma information är tillgänglig för alla på nätet.

En annan intressant sak i SvD:s artikel är hur vänsterpartiets ansvariga för sociala medier, Tommy Gabrielsson, kommenterar nedgången i webbtrafik för Twitter.

Visst kan man se en nedgång på webbplatsen, men mätningen blir felaktig eftersom allt fler använder Twitter genom mobilen eller andra verktyg i stället.

Tommy har naturligtvis rätt, men här finns också en annan aspekt. Jag upplever att Twitter blir ett allt meningsfullare verktyg i takt med att fler och fler förstår hur de ska använda mediet. Även om kvantiteten minskat så upplever många att kvaliteten ökat.

Det är allt färre som använder Twitter till att sprida pressmeddelanden, och allt fler som använder det på desto mer intressanta sätt. Ett exempel är hur det nu skedde en parallell debatt om valrörelsens första #partiledardebatt på Twitter som gör att många upplever själva debatten mycket starkare.

När regeringspartiet i Afghanistan nyligen använde statliga resurser (fordon med mera) som en del av valkampanjen så rapporterades det i svenska medier som en av flera saker som tydde på ett stort demokratiskt underskott. Det är bara att hålla med, bara för att ett parti (eller allians för den delen) sitter vid makten betyder det inte att de kan använda gemensamma resurser för att stärka sin egen maktposition.

Det skulle i alla fall inte hända i Sverige, visst har även vi demokratiskt brister, men som i Afghanistan är det inte.

Trodde jag.

Sten Nordin svarar på frågor om sin politik

Men så surfar jag idag in på Stockholm.se för att kolla information om skolor till sonen, likt så många andra föräldrar just nu – bara för att upptäcka att hemsidans förstasida gjorts om till en propagandakanal för Stockholms borgerliga majoritet.

Istället för neutral information om kommunens tjänster möts jag av skolborgarrådet Lotta Edholm (FP), finansborgarrådet Sten Nordin (M) och äldreborgarråd Ewa Samuelsson (KD) som svarar på frågor från medborgarna.

Medborgardialog i all ära, det är jättebra i sig, men det är lite väl bekvämt för majoriteten i Stockholms stad att kunna använda kommunens hemsida på detta sätt – utan minsta chans för oppositionen att komma till tals.

Vi närmas oss 2010 års val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige. Det är makabert att majoriteten i landets största stad missbrukar allmänna medel för sin egen propaganda på detta sätt, och gör om kommunens hemsida till sin egen propagandakanal.

Sten Nordin har uppenbarligen demokratiambitioner på Afghanistan-nivå. Jag kan förstå att det händer i ett skakigt land som Afghanistan, men jag ser ingen ursäkt för varför det skulle hända i Sverige.

Efter att ha lyssnat på dagens partiledardebatt i riksdagen kan jag inte låta bli att uppröras över hur infantilt det politiska språket ibland blir. Framförallt de borgerliga partierna håller på med en framing på lågstadienivå. Viktor Tullgren skriver om partiledardebatten och Reinfeldts nya favoritord, men det finns fler exempel.

Den enkla regeln som alliansen verkar jobba efter är att använda det svenska språkets möjlighet att lägga ihop två ord för att lägga till något av negativ betydelse till sådant som motståndarna gör och positiv betydelse framför egna företeelser.

Vänsterkartellen. Fantastiskt ord. Förutom det uppenbara i att kartell antyder att det är något skumt, så definierar de också motståndarna som vänster, fastän de rödgröna själva ser sig som ett mitten-vänster-alternativ. Användes så sent som idag av Maud Olofsson.

Vänsterexperimentet. Samma grupp som Vänsterkartellen, men med en lite mer sofistikerad antydning. Experiment – något oprövat och lite farligt. Deras egen politik är däremot strikt vetenskapligt beprövad och alla dess bieffekter är dokumenterade. Det kan vara skönt att veta när de tvingas ändra regler för sjukförsäkringen som de själva genomfört, de visste exakt vad de gjorde, bieffekterna var väl dokumenterade. Det var inget experiment, det var ett medvetet genomfört

Superbudget. Ja, det är sant, Reinfeldt har använt detta ord för att presentera regeringens budget. I TV och allt. Jag tycker personligen inte det ger en aura av seriositet, men det kanske jag är ensam om?

Skattechock. Används för att beskriva skattehöjningar, oavsett nivå. Skattesänkningar verkar dock aldrig kunna skapa någon chock, oavsett hur mycket de urholkar de gemensamma tillgångarna.

Fusköverenskommelse. Tja, om de nu har kommit överens får vi väl göra det till något dåligt, tänkte Reinfeldt, och slängde till med detta nyord.

Jobbpolitik. Betyder skattesänkingar, inte tvunget riktade till att faktiskt skapa jobb, men väl att öka otryggheten.

Jag kan verkligen förstå att folk tycker att politikerna håller på med pajkastning i sandlådenivå. Min förhoppning är bara att folk kan skilja på detta och den verkliga politiken, för den är både intressant och viktig att diskutera. Ser en förbi alla infantila nyord var det en riktigt spännande debatt.

SVT play - Öystein Löseth

Vattenfall får en ny VD i form av Öystein Löseth, tidigare VD för Nederländska Nuon. Nuon som i början av året köptes upp av Vattenfall, då ivrigt påhejade av Maud Olofsson, vilket Charles Berkow påminner om.

Maud Olofsson har sedan dess slagit an en betydligt mer kritisk ton gentemot Vattenfall, men trots centerns tidigare kritik har Olofsson misslyckats att ge Vattefall nya ägardirektiv. Gustav Fridolin menar till och med att Olofsson gav Vattenfall fria tyglar.

De enda som verkar hålla samma linje vad gäller Vattenfall är Miljöpartiet de gröna. Per Bolund har länge varit kritisk, men uttrycker en tveksamhet till att VD-byte skulle förändra något. Jag håller med.

Dag ett på nya jobbet, direkt i samband med pressträffen där han presenteras som nya VD för Vattenfall, uttrycker Öystein Löseth stöd för statliga Vattenfalls investeringar i tysk kol- och kärnkraft.

Det är väldigt viktigt att jobba med kol- och kärnkraft om man vill verka i Tyskland, och det vill vi.

Tyskland har höga ambitioner för förnybar energi, men Vattenfalls har hittills inte bidragit till dessa. Tvärtom har de lobbat för kol och kärnkraft, vilket gjort dem djupt impopulära i miljörörelsen. Och eftersom Vattenfall är helägt av svenska staten betyder de gör så i ditt och mitt namn. Det är vi som äger Vattenfall, vi som loggar mot förnybar energi i Tyskland och EU.

Resultatet hittills är en ny VD, men gamla visioner. Helt meningslöst. Dags att Maud Olofsson levererar nya ägardirektiv.

Transitboende i Kirseberg, Malmö

Ja, mycket ska man höra… I debatten om varför Vellinge kommun protesterar högljutt över ett tillfälligt så kallat transitboende för flyktingbarn kommer de märkligaste argument fram. Det kryper tidvis under skinnet när jag läser inlägg som dryper av rasism, medan andra inlägg får mig att skratta till.

Bäst citatet hittills måste ändå vara detta: (Sydsvenskan.se – huvudartikel)

Kan inte mer än hålla med Anders, man väljer själv var man vill bosätta sig, tycker att Vellinge borna har rätt att bli uppröra. Hade de velat att deras skatte pengar skulle gå till invandrare hade de bosatt sig i Malmö. Man får lov att bo i Velinge kommun om man är icke svensk, alla är välkomna så länge man försörjer sig själv.

Fel 1: Det handlar inte om att bosätta sig, det är ett tillfälligt boende för ensamkommande flyktingbarn. Det är meningen att de ska slussas vidare ut i landet.

Fel 2: Personen argumenterar mot att folk ska få komma till kommunen, och till landet om försörjning saknas. Det är en omöjlighet för flyktingbarn att skaffa sig en anställning.

Fel 3: Nä, jag skippar stavfelen, det är för lätt.

Fel 4: Deras skattepengar går till transitverksamheten vare sig de bor i Vellinge eller Malmö. Det är staten som betalar alla kostnader för transitboendena direkt. Det finns inga kostnader för kommunen.

Fel 5: Personen är uppenbarligen emot fri förflyttning över gränserna, men argumenterar ändå utifrån tesen “Man väljer själv var man ska bosätta sig”. Behöver jag skriva mer?

På grund av att de flesta svenska kommuner inte har avtal med migrationsverket om att ta emot dessa barn, däribland Vellinge kommun, så är tyvärr transitboende överfulla just nu. Varför? Jag har svårt att se att argumenten grundar sig i annat än okunskap, främlingsfientlighet eller rasism.

Kommuner – ta ert ansvar!

Om du är berörs av hur de ensamkommande flyktingbarnen tas emot i Sverige – ta kontakt med din kommun och fråga om de har avtal med migrationsverket eller om de tänker skriva ett.

Vissa drömmer om mångfald, andra drömmer om enfald.

I svallvågorna av SD:s Jimmie Åkessons skrämselartikel om muslimer i Aftonbladet har en skiljelinje i svensk politik blivit allt synligare. Skiljelinjen mellan en öppen humanistisk människosyn och en inskränkt människosyn, byggd på rädsla.

Anders Wallner vet iallafall var har står, läs gärna hans artikel på Newsmill.

Diskussionen om huruvida det är bra eller dåligt att debatten förs verkar ofta likställas med om det missgynnar eller gynnar Sverigedemokraterna. Men jag skulle vilja hävda att det är en rätt odemokratisk utgångspunkt, och i sig något som kan ha en radikaliserande effekt på främlingsfientliga krafter.

Något som är genomgående i debatten, vare sig det är Ian Wachtmeister eller SD själva som framför argumenten, är hur samhällets motreaktioner och “utestängningar” ses som bevis för den egna tesen.

“Om ni inte tycker som vi rödvinsvänsterfilurer och flumtyckare, så är ni rasister och ska förbjudas!”, skriver Wachtmeister sarkastiskt.

“Problemet som de flesta av våra mot-debattörer gör, är att fördöma oss, kasta lite beskyllningar, skrika lite “rasist” och sedan är deras ‘kritik’ slut.”, skriver sverigedemokraten Ted Ekeroth och likställer därmed hela samhällets motreaktion med åsiktsförtryck.

“Logiken hos det svenska etablissemanget är i vanlig ordning inte på topp. Efter Jimmie Åkessons debattartikel har den mediala och politiska eliten fullkomligt spårat ur.” skriver sverigedemokraten Kent Ekeroth och positionerar sig tydligt oppositionellt gentemot den politiskt korrekta åsiktseliten. (På Hägglundskt manér)

Jag tror att vi måste börja syna sverigedemokraternas argument på djupet, och sluta avfärda dem som antidemokratiska-och-därför-ovärdiga-att-debattera. Även sverigedemokraternas politik måste kunna debatteras. Sen ska det naturligtvis ges ett rimligt utrymme, och inte ta över hela debatten.

Det är inte obehagligt eller hotfullt att anpassa Sverige efter mångfald.
Det innebär mer frihet för oss alla.
Anders Wallner

True milk

Dagens bästa produktplacering: Mjölkreklam i vampyrserien True Blood.

Så här går historien. Starbucks ska öppna i lilla byhålan Marthaville. Gammalmodiga tanten kan inte förstå varför någon vill betala $3 för en kaffe med alldeles för mycket mjölk. Ungdomliga Sookie svarar “Arlene sa att det inte är lika vanligt med kalciumbrist tack vare allt tjusigt kaffe”.

Det flesta uppfattade såklart produktplaceringen för Starbucks. Men produkplacerarna är smartare än så. Troligtvis har mjölkindustrin betalat mer än vad Starbucks gjorde. De har nämligen spelat en mycket stor roll i människors ökande konsumtion av mjölkmättat kaffe.

I Sverige jobbade PR-byrån Prime PR tillsammans med mjölkindustrin för att öka konsumtionen av mjölk, och kaffe var mediet. Vi har också mjölkfrämjandet, som på sin hemsida ständigt gör kopplingen mellan mjölkkonsumtion, kalcium och starka ben. Det intressanta är hur vaga alla argument är. Varför är det okända “Arlene” som uttalar sig om kalciumbrist och mjölkkonsumtion? Varför kopplar mjölkfrämjandet ständigt ihop mjölkkonsumtion och kalciumupptag, men skriver aldrig rakt ut att mjölk är bra för din benstomme (något de gjort förr, men verkar ha slutat med)?

Anledningen till all otydlighet och valet av produktplaceringsvägen framför att presentera fakta är att fakta inte är helt på deras sida. Det finns nämligen trovärdiga rapporter som visar att kalciumet i mjölken inte hjälper vår benstomme, då vi inte tar upp kalcium från mjölk särskilt bra. Vi gör bättre i att äta färska grönsaker, då våra kroppar kan tillgodogöra sig det kalciumet bättre.

Du får inte starka ben av att dricka kaffe latte. Starbucks är inte en magisk genväg för att undvika benskörhet. Ta en titt i mjölkfrämjandets faktabank – om du inte tror mig innan så finns det en chans att deras totala brist på bevisföring om att mjölk ger starka ben kommer att övertyga dig.

Om du kör tunna klienter med LTSP i standardinstallationen (5.0 och framåt) krypteras all nätverkstrafi som standard. Det betyder att servern får extra belastning vid tunga grafiska uppdateringar (som videovisning) och ljud och att tunna klienter med lite slöare processorer får svårt att hänga med.

Det är dock enkelt att stänga av krypteringen, men samtidigt lämna inloggningar krypterade. Så här gjorde jag:

1. Redigera filen /opt/ltsp/i386/etc/lts.conf och lägg till följande rader:

[default]
LDM_DIRECTX=True

Om du redan har en [default] i filen behöver du såklart bara lägga till den sista raden någonstans i befintligt block.

2. Uppdatera klienternas mjukvara:

sudo ltsp-update-image

3. Starta om dina tunna klienter för att läsa in den nya inställningen.

4. Njut av snabbare grafiskt gränssnitt.

När jag kom hem från semestern och skulle slå igång datorn hemma så var det inte riktigt som vanligt. Den reagerade först som vanligt med ett pip och lite blinkande lampor, men sen hände inget mer. Min gamla burk hade gett upp. Moderkortet hade gett upp någon gång under sommarledigheten.

En tunn klient är en dator som vanligtvis innehåller i stort sett detsamma som en vanlig dator, men de är något mindre kraftfulla och innehåller ingen egen hårddisk. All programvara hämtas från en central server och där lagras också all data.

Eftersom jag redan har en TV-dator som för det mesta står igång och som är ganska kraftfull bestämde jag mig för att prova varianten med tunn klient hemma. Det är något ovanligt för ett så litet nätverk, tunna klienter gör sig bäst i stora nätverk, exempelvis skolor och större kontor, men det finns ändå några fördelar.

• Tystare. Utan både hårddisk och fläkt är min tunna klient helt tyst.
• Längre hållbarhet. Med inga rörliga delar som kan gå sönder är risken för att datorn pajar små. Eftersom jag bara behöver en riktig dator kan jag satsa på dubbla hårddiskar i den (=redundant lagring) och central backup av viktiga filer.
• Snabbare för många ändamål. En snabb central dator med mycket minne istället för flera mindre datorer gör att jag kan använda datorkraften mer effektivt. Videoredigering kan vara ett problem, även om jag faktiskt tänkt ge det ett försök snart, men å andra sidan har det redan visat sig att fullskärmsvideo flyter på alldeles utmärkt med undantag för flash-video.
• Energisnålare. När jag kommit över en mätare så kan jag berätta hur mycket.

Det här kör jag i mitt nätverk för tunna klienter:

• Ubuntu Linux (Jauntu)
• LTSP 5.1 (Förpacketerat för Ubuntu)
• LTSP Term 1520 (Tunn klient)

Några korta erfarenheter från första veckornas användning:

• Min tunna klient klarade inte av Ubuntus “Desktop Effects” (compiz). Den har kapacitet för 3D-desktop, men en bugg i någon programvara gjorde att grafiken hamnade upp och ner.
• LTSP kör som standard all nätverkstrafik krypterat, vilket slöar ner användargränssnittet och tar onödig processorkraft. Du kan slå av krypteringen för det grafiska gränssnittet och ändå behålla den för inloggningsuppgifter med inställningen LDM_DIRECTX=True.
• Att installera LTSP kräver vissa kunskaper om hur du konfigurerar ett nätverk, men det finns bra hjälpresurser på nätet. De é bara å googla.
• Det är helt underbart med en dator som är helt tyst.

Peter Krantz berättar på sin blogg om lanseringen av opengov.se, en webbplats för att få ut svensk offentlig sektor på banan när det gäller publicering av offentlig information i öppna standarder.

Opengov.se visar med initiativet på både goda och dåliga exempel, och öppnar upp enkla vägar att nå offentlig information. Kanske är landets storlek att skylla på, men det känns som att Sverige ligger långt bak när det gäller just öppna standarder i offentlig sektor. De flesta svenska myndigheter klarar inte av att öppna dokument som skickas i OpenDocument-standarden, och det mycket av den offentliga information som publiceras på nätet görs så i slutna, och för en del otillgänliga, format.

I andra länder pågår just nu aktiviteter för att tillgängliggöra offentlig information digitalt. Med tillgång till digital information skapa möjligheter för medborgare att bilda sig en uppfattning om hur offentlig sektor förbrukar medel och presterar.

Välkommen till opengov.se! – opengov.se